Arton

I går var det så matchdags för Sebastian GG igen. Med seriesegern säkrad stuvade man om i laget. Tidigare målgörare placerades som backar, målvakten som center, två av tre i skytteligatoppen borta... Trots att vi spelade mot serietvåan var det vi som hade det mesta av spelet och de flesta av chanserna. De fyra hetaste stod Sebastian för - alla fyra slarvades mer eller mindre bort. Bäst i laget då? Många bud om den platsen. Micke kämpade med mindre teknikkunniga i anfallet, Anders sprang runt som jag vet inte vad, Jonas var ordentligt framåt och herr Tysk höll nollan. Själv var jag inte någon av matchens bättre spelare. Däremot fulaste. Jag hade hunnit med en kapning och en inte helt ofrivillig stämpling innan ödesstunden var där. På egen planhalva lyckas Erik få bollen och springer iväg i kontring, någorlunda tätt följd av mig. Jag hinner emellertid inte särskilt långt, då motståndarspelaren i sin frustration helt sonika sparkar ner mig bakifrån. Fly förbannad? Naturligtvis! Jag lyckas kroka i hans ben och dra med honom i fallet. Under tiden vi faller får jag även tag i hans tröja. Needless to say ryker några sömmar. Väl nere på marken - och först nu märker domaren att något händer - sätter jag en knuten näve rakt i plytet på idioten. Jaja, rött kort fick jag och laget fick spela en man kort i fem minuter. Men att motståndaren inte fick någonting... totalt två frisparkar tilldömdes vi på hela matchen. TVÅ! Trots konstanta armbågar i sidan, sparkar mot fötter... 0-0 och vår första match utan att göra mål. Men det spelar ingen roll. Tysken höll nollan och vi hade redan vunnit serien. Nu ska jag knoppa. I morgon ska det bli biltur från Karlstad till nånstans mellan Lin- och Norrköping. Tjoho! Tågresan upp hit från Göteborg var ingen lustiger dans direkt.