Ett

Att karva upp sextio år av skräp mellan golvspringor med hjälp av kniv är tröttsamt. Tröttsamt för själ, hjärta och knän. Som tur är rör det sig inte om så oerhört jävla mycket. Och jag har ju förmånen att kunna lyssna på en massa trevlig musik under tiden jag gör det. Samtidigt är det ändå rätt tråkigt, så då kan man passa på att skapa sig ett sånt här ställe att hänga på också. Åtminstone så länge det andra stället man ska hänga på inte riktigt vill komma igång, men jag ska plocka fram en blåslampa om jag kan hitta en i bråten. Det får räcka för den här gången. Välkommen till mitt lilla plejs.